Japanmission, förr och nu
Det finns olika meningar om när evangeliet för första gången för
Japans folk. Många tror att det kom nestorianska kristna till Japan
redan på 500-talet från nuvarande Irak via Sidenvägen och Kina.
Detta skulle i så fall betyda att kristendomen kom till Japan
tidigare än buddhismen och inte alls är "utlänningarnas religion".
Det fanns många spår av kristet inflytande redan innan den förste
jesuitmissionären, Francisco Xavier, kom till landet 1549. Han
upptäckte också en förvånansvärd öppenhet för evangeliet och i ett
brev till Ignatius av Loyola skrev han: "Ve mig, om jag inte
predikar evangelium! Ofta tänker jag på akademierna i Europa,
särskilt på dem i Paris. Jag skulle vilja ropa högt som en galning
och driva på dem som har mer lärdom än kärlek med orden: Ve er, hur
många själar har inte genom er skuld uteslutits från himlen och
störtats i helvetet!"
Så skrev denne missionär som brann för människors frälsning. Hans
och de missionärer som följde i hans spår fick också se många,
uppemot 200.000 komma till tro de närmaste femtio åren. Men den
katolska missionen kom till ett abrupt slut i och med att Japan
isolerade sig mot Västerlandet under Tokugawaperioden då det blev
belagt med dödsstraff att vara och bli en kristen. Alla japaner
tvingades bli registrerade i ett buddhisttempel samt indelade i ett
femfamiljsystem som bl.a. hade till uppgift att kontrollera om det
fanns någon kristen ibland dem. Den katolska prästen här i Fuji har
berättat för oss att man varje år har minnesgudtjänst för över 200
registrerade martyrer men att det finns tiotusentals för
eftervärlden okända. Man säger att det var fler japaner som led
martyrdöden under dessa 250 år än alla som dödades under
förföljelserna i Rom.
År 1854 öppnades tre hamnar
i Japan för handel med USA och 1859 kom de första protestantiska
missionärerna till hamnstaden Yokohama, bland många andra en läkare
vid namn James Hepburn. Han öppnade först en klinik och senare, år
1863 också en liten skola, som blev begynnelsen till nuvarande
Meiji Gakuin-universitetet. Det finns
idag många skolor och universitet över hela Japan som startats av
både katolska och protestantiska missioner. Vår son, Daniel, är nu
lärare på en sådan skola i osakatrakten och vårt äldsta barnbarn,
Erina, har just gått ut ett kristet gymnasium.
Hepburn insåg vikten av att lära sig det japanska språket och
började genast utarbeta ett engelsk-japanskt lexikon. Nya
Testamentet på japanska var färdigt 1879. Samuel Brown och James
Ballagh startade det s.k. "Yokohama Band" för att träna upp
japanska kristna ledare. I början möttes dessa missionärer av öppen
förföljelse. Det berättas att när Ballagh kom till Mishima, den
stad där Kerstin och jag arbetat i under sjutton år, och predikade
framför det stora shintotemplet började man kasta sten på honom. En
vinförsäljare tvärs över gatan tyckte synd om predikanten och
räddade honom från mobben in i sitt hus. Han blev sedan en kristen
och slutade sälja sprit och gjorde om vintunnorna till kyrkbänkar!
Förbudet att bli en kristen togs inte bort ur lagen förrän 1873.
Sedan dess har det inte varit någon yttre förföljelse i Japan men
inte heller något verkligt andligt genombrott utom väckelsen som
gick fram inom det japanska helgelseförbundet på 1930-talet och
skarorna som samlades efter krigsslutet 1945, då kejsaren
offentligt i radion avsade sig sin ställning som gud och general
Mac Arthur gjorde ett upprop till USA att sända tio miljoner biblar
och femtusen missionärer. Många avgjorde sig för Kristus men
när ockupationen var över och Japan börjat resa sig ekonomiskt var
det många som slutade att vara aktiva kristna.
Vi som arbetat här sedan 1966 har också frågat oss många gånger vad
det kan bero på att så många slutar komma efter ett tag. Svaren är
många men jag vill gärna ta fram en för Japan unik orsak. Ända
sedan Shintoismen med sin kejsardyrkan ingick ett förbund med
Buddhismen och Konfuciusläran från Kina har det blivit helt
naturligt för japanen att anamma nya läror och religioner utan att
för den skull bryta med de gamla traditionerna. Det är viktigare
att bevara harmonin än att ifrågasätta om något är sanning eller
inte. Därför är det helt naturligt att tillbe i ett buddhisttempel
vid en begravning; att tillbe framför shintoaltaret vid nyår och
att avlägga äktenskapslöften enligt ett kristet vigselritual. I
dagens Japan vigs omkring 70 procent av de som skall ingå äktenskap
enligt kristen sed.
När det gäller att bryta med allt det gamla och välja bara
Jesus och låta döpa sig innebär kamp, inte minst att ge efter för
frestelsen att kompromissa med det gamla livet. "Att vända
kappan efter vinden" är så naturligt för japanen. När militärmakten
under kriget tvingade Japans kristna kyrkor att börja varje
gudstjänst med att först buga för en bild av kejsaren var det bara
ett fåtal kyrkor som vägrade och vars pastorer blev fängslade. De
flesta anpassade sig. För många är det viktigare att bevara sin
identitet som japan än som kristen. Under täckmantel av
fosterlandskärlek finns det än idag starka nationalistiska
strömningar i detta land.
Efter 150
år av kristendom finns det idag enligt senaste stastistik (nov.08)
7.828 protestantiska kyrkor och 564.127 döpta kristna i Japan. Av
dessa firar 281.506 gudstjänst varje söndag. Under senaste året
döptes 8.371 personer, en liten ökning från föregående år.
Söndagsskolbarnen har minskat drastiskt i antal under de sista
åren. Många kyrkor har slutat ha söndagskolor och i hela landet
samlas bara 57.923 barn varje söndag. Vi har också svårt att samla
barn och ungdom här i Fuji, ett för oss mycket angeläget böneämne.
Vi gläds över att församlingen i Mishima däremot har ett
blomstrande barnarbete. Men statistiken säger inte allt. Under
dessa 150 år har den kristna tron vunnit respekt och beundran hos
de flesta japaner. När man gjorde en gallupundersökning för några
år sedan svarade över 30% att om de fick välja religion skulle de
bli kristna. Bibeln är också en bestseller i Japan och det finns
massor av anonyma kristna sympatisörer. Många av Japans mest kända
personligheter under dessa år har varit bekännande kristna. Det
finns t.ex. knappast någon äldre eller medelålders japan som inte
känner till och läst någon av författarinnan Miura Ayakos böcker
med ett klart kristet budskap.
Den kristne svårt handikappade poeten och målaren Tomohiro
Hoshinos årliga almanackor räknas som de mest eftertraktade i
landet och vi får inte glömma vår egen svenska missionär,
gospelsångaren Lena Maria Klingvall, som genom sina framträdande på
japansk TV på mycket kort tid blev kändis och samlat tusentals till
sina konserter där hon öppet och frimodigt vittnat om sin kristna
tro. Japan är just nu ett land under förändring. Det pågår en
osynlig kamp mellan ljuset och mörkret. I Japans flagga finns en
röd sol som skall symbolisera solgudinnan Amaterasu med kejsaren
som en direkt nedstigande ättling. Min bön och tro är att denna sol
i stället skall bli en symbol för rättfärdighetens sol Jesus
Kristus och att Han skall komma med läkedom och frälsning till de
japanska öarna i dagar som ligger framför.
Bo Dellming