Japanhälsning
Bosse och Kerstins julbrev från Japan
Kära vänner i Sverige God Jul och ett Gott Nytt År!
Nästa år är det precis 150 år sedan de första protestantiska
missionärerna kom till Japan och under nästa år skall vi i EÖM-nytt
försöka spegla någon om vad som hänt här under dessa år. Trots
denna långa missionsepok har Japan idag mindre än 1 % evangeliska
kristna. Men när Kerstin och jag ser på dagens Japan känner vi att
nu är det dags att skörda. Jesus är Japans enda hopp. Familjen är i
kris där 40% slutar i skilsmässa. Det finns också många hem där
makarna inte har någon kommunikation vare sig med varandra eller
med sina barn. Särskilt maken, pappan har svårt att visa sina
känslor. Tidigare i detta land var man fostrad att behärska sig och
vara tålig men nu blir man arg och börjar bråka vid minsta problem.
Vreden föder bitterhet, hat och hämndlystnad som den unge mannen
från våra trakter som hyrde en bil och åkte rakt in i Tokyos
affärsdistrikt. Där knivhögg, dödade och skadade han så många han
kunde innan han blev gripen. I stället för att se sina egna fel och
brister skyller man på samhället, hemförhållande etc.
En annan trend i Japan är misstron och misstänksamheten mot
omgivningen. Nästan överallt är det förbjudet att utlämna adresser
och telefonnummer om privatpersoner. Allt detta gör att man sluter
sig ännu mer inom sig själv. Ensamheten breder ut sig. Här har vi
som kristna och kyrka ett gyllene tillfälle att erbjuda en
gemenskap där man älskar varandra "såsom Han älskat oss." Jag hörde
idag ett fint vittnesbörd om detta från Hamamatsu stad (cirka tio
mil härifrån). Man intervjuade en far vars dotter blev ihjälkörd av
en man från Brasilien för tio år sedan. Mannen blev senare häktad
och har nu efter tio år äntligen fått sin dom fastställd. När
pappan blev tillfrågad hur han upplevde detta, kom det tydligt fram
att han inte längre känner något hat mot denne man. Sedan dottern
dog hittade han en bibel i hennes skrivbord och började gå i kyrkan
och nu har han förstått att man inte skall gå omkring och bära agg
i sitt hjärta mot någon annan människa. Detta var ett stark
vittnesbörd i ett land där man har så svårt att förlåta och
glömma.
Igår hade vi vår första julsamling. Ett femtiotal äldre samlades,
flera av dem för första gången i en kristen kyrka. Under året har
vi haft regelbundna samlingar för äldre och flera av dem har kommit
till tro men de vågar inte ta steget och bli döpta av hänsyn till
sina döda makar som var buddhister och sina barn som inte vill att
de skall bryta med familjens traditioner. Men vi märker en stor
öppenhet och längtan hos många av dem och kan bara be att Herren
skall utföra sitt verk. I morgon skall Kerstin tala på en julfest i
Fujinomiya och på söndag blir det ett gemensamt julfirande för alla
tolv kyrkorna här i Fuji, något som blivit en tradition sedan drygt
tio år tillbaka. Nästa vecka blir det julsamlingar för mamma och
barn, för hemlösa och till helgen barnens julfester.
Den 21 december firar vi julgudstjänst med dophögtid. De som skall
döpas är Ito, vars firma gått i konkurs och som också blivit
övergiven av fru och barn, och en fru som gått ut och in här under
alla dessa år vi bott i Fuji. Hon har nu äntligen bestämt sig för
att låta Jesus bli Herre i sitt liv. Hon heter Imaoka och det är
möjligt att hennes båda döttrar också döps tillsammans med sin
mamma. Dessutom döps en ung kinesiska, Setsu, och en ung kinesisk
man med katolsk bakgrund blir konfirmerad. Visst är det underbart
att vara med och se Guds familj växa! "Vi måste ha fler med till
himlen vi måste ha fler med oss hem..."
Vi har också nyligen sett Jesu helande kraft i verksamhet. En av
våra kineser har fått cellgiftsbehandlingar för sin cancer under
hela året. Läkarna hade bara lovat att dessa behandlingar skulle
kunna förlänga hennes liv men häromdagen efter sista undersökningen
hittades ingen cancer. I våras hade Bosse sin fjärde
blåscanceroperation. Också denna gång gick allt bra och vi tackar
Gud att vi ännu en tid får stå tillsammans i den uppgift Gud gett
oss här i Japan. Tack för allt stöd och alla förböner under det
gångna året.
Era tillgivna Kerstin och Bo Dellming