Ett halvår efter tsunamin

Hur kan vi stärka den japanska kyrkan att göra viktiga insatser efter tsunamin? Bo och Kerstin Dellming delar med sig av sina intryck. EÖM-nytt nr 42.

 

Ett halvår efter tsunamin

     Det är snart ett halvår sedan den fruktansvärda tsunamin drabbade nordöstra Japans kustland. Jag sitter nu vid vår sommarstuga här i sendaitrakten och skriver dessa rader medan havsvågorna slår mot stranden. Häruppe är allt sig likt men i dalen nedanför oss är all bebyggelse borta. Det enda man idag kan se är husgrunderna på de många husen samt en stor fiskfabrik som stod här tills den 8-9 meter höga tsunamin kom den 11 mars. På sina håll var ju tsunamivågen över 30 meter!

     Idag fick jag följa med några missionärsfruar till ett område där man ordnat tillfälliga bostäder åt dem som förlorat hus och hem. I en allmän samlingslokal var ett 30-tal mest äldre damer samlade till ett "symöte", anordnat av dessa missionärer. Deltagarna får både material och verktyg att virka och sticka med. Medan de arbetar med händerna är samtalen i full gång och alla verkar stortrivas. När jag frågade några av dem hur det hade varit vid tsunamin berättade de öppet om sina erfarenheter. "Jag försöker glömma det som varit och se framåt men ibland går det inte" berättade någon. En annan berättade att hon är evigt tacksam till en ung man som efter tsunamivarningen ropade på henne att komma ut ur huset. Sedan körde han henne upp på en höjd innan tsunamin kom och spolade bort huset. Hon hade aldrig orkat ta sig upp dit själv. Åter en annan berättade att hon fortfarande sörjer sin man som dog förra året och nu i år förlorade hon hus och hem genom tsunamin. Till skillnad från många vill hon återvända och bygga upp sitt hus vid havet men hennes barn sätter sig emot.

     Upprensningen efter tsunamin har gått förvånansvärt fort mycket tack vare alla volontärgrupper som fortsätter att komma från hela Japan, men också från utlandet, särskilt USA. Det är underbart att se kristna offra tid och pengar för att drivna av Kristi kärlek hjälpa alla de som drabbats av denna katastrof. Kärleksgärningar talar mer än ord! Offerviljan hos japanerna är också stor. Ett gripande exempel var en fiskare som förlorat allt men nu vill börja med sitt fiske igen. Till detta behövde han bl.a. en liten lastbil för att komma igång. En kristen skola i

Sendai kunde förmedla en bil som en japan i södra Japan skänkt. Ni skulle se den glädjestrålande tacksamme fiskaren!

 

Läs er om situationen i Japan i missionens tidning EÖM-nytt nr 42