Ett halvår efter tsunamin
Hur kan vi stärka den japanska kyrkan att göra viktiga insatser efter tsunamin?
Bo och Kerstin Dellming delar med sig av sina intryck. EÖM-nytt nr 42.
Ett halvår efter tsunamin
Det är snart ett halvår sedan den
fruktansvärda tsunamin drabbade nordöstra Japans kustland. Jag
sitter nu vid vår sommarstuga här i sendaitrakten och skriver dessa
rader medan havsvågorna slår mot stranden. Häruppe är allt sig likt
men i dalen nedanför oss är all bebyggelse borta. Det enda man idag
kan se är husgrunderna på de många husen samt en stor fiskfabrik
som stod här tills den 8-9 meter höga tsunamin kom den 11 mars. På
sina håll var ju tsunamivågen över 30 meter!
Idag fick jag följa med några
missionärsfruar till ett område där man ordnat tillfälliga bostäder
åt dem som förlorat hus och hem. I en allmän samlingslokal var ett
30-tal mest äldre damer samlade till ett "symöte", anordnat av
dessa missionärer. Deltagarna får både material och verktyg att
virka och sticka med. Medan de arbetar med händerna är samtalen i
full gång och alla verkar stortrivas. När jag frågade några av dem
hur det hade varit vid tsunamin berättade de öppet om sina
erfarenheter. "Jag försöker glömma det som varit och se framåt men
ibland går det inte" berättade någon. En annan berättade att hon är
evigt tacksam till en ung man som efter tsunamivarningen ropade på
henne att komma ut ur huset. Sedan körde han henne upp på en höjd
innan tsunamin kom och spolade bort huset. Hon hade aldrig orkat ta
sig upp dit själv. Åter en annan berättade att hon fortfarande
sörjer sin man som dog förra året och nu i år förlorade hon hus och
hem genom tsunamin. Till skillnad från många vill hon återvända och
bygga upp sitt hus vid havet men hennes barn sätter sig emot.
Upprensningen efter tsunamin har gått
förvånansvärt fort mycket tack vare alla volontärgrupper som
fortsätter att komma från hela Japan, men också från utlandet,
särskilt USA. Det är underbart att se kristna offra tid och pengar
för att drivna av Kristi kärlek hjälpa alla de som drabbats av
denna katastrof. Kärleksgärningar talar mer än ord! Offerviljan hos
japanerna är också stor. Ett gripande exempel var en fiskare som
förlorat allt men nu vill börja med sitt fiske igen. Till detta
behövde han bl.a. en liten lastbil för att komma igång. En kristen
skola i
Sendai kunde förmedla en bil som en japan i södra Japan skänkt.
Ni skulle se den glädjestrålande tacksamme fiskaren!
Läs er om situationen i Japan i missionens tidning EÖM-nytt nr
42