Tre månader efter jordbävningen

Vår utsände i Japan, Bo Dellming rapporterar här hur livet trots allt går vidare i det katastrofdrabbade landet.

Tre månader efter jordbävningen

Om ett par dagar skall jag åka till jordbävningsområdet och med egna ögon se och uppleva situationen däruppe. Nu är de akuta problemen med att rädda och hjälpa de överlevande över men härefter börjar det säkert ganska långa uppbyggnadsarbetet av de förstörda städerna och samhällena på en sträcka på cirka 50 mil. Stackars premiärministern Kan! Han kritiseras från alla håll för handläggningen av denna naturkatastrof. Personligen tror jag han gjort så gott han kunnat. Det är tråkigt att se den mänskliga naturen som alltid söker att överföra skulden på andra.

Nu börjar också det personliga återuppbyggnadsarbetet för de enskilda individerna som förlorat anhöriga, ägodelar, hus och arbete. Det gäller att inte förlora framtidshoppet och livsglädjen. De kristna kyrkorna i katastrofområdet har gjort en fantastisk fin insats och varit bland de första att hjälpa och dela ut mat och förnödenheter. Flera kyrkor har spolats bort av tsunamin men dess pastorer och kristna stannar kvar och arbetar frimodigt vidare med en tro som är verksam i kärlek. Den här delen av Japan räknas som det andligt sett kanske allra hårdaste området men nu berättas om hur många kommit till tro genom de kristnas vittnesbörd och kärleksgärningar.

Den fina nybyggda kyrkan där pastor, Akira Sato verkar, klarade sig utan skador men ligger för nära det förstörda kärnkraftverket i Fukushima. Faran för strålning är så stor att hela befolkningen på en radie av två mil blivit tvångsevakuerade. 70 av hans medlemmar ambulerar med honom från plats till plats men de andra 80 är spridda på olika håll. Han försöker trots detta vara en god herde för alla. Det måste vara svårt för alla som har fina hus och ägodelar m.m. men inte ha tillåtelse att bo där.

Häromdagen var jag hos min frisör härintill och medan han klippte det lilla hår jag har kvar berättade hans fru att både hennes far och mor och storasyster hade spolats ut i havet av tsunamin och tillhör de många vars kroppar aldrig kommer att hittas. När jag nu åker upp till dessa trakter är det min bön att om möjligt kunna bli till tröst och uppmuntran för någon eller några av alla dessa som förlorat nära och kära. Tack alla ni som ber för oss och Japan!!


MENY Startsida Om EÖM Historik Styrelsen Här verkar EÖM Japan Kina Mongoliet Verksamheter Sjukvård Utbildning Övrigt EÖMs tidning Stöd EÖM Arbeta för EÖM Kontakta oss Länkar Lär dig kinesiska Övrigt Bilder o bildspel 中文		Tre månader efter jordbävningen Vår utsände i Japan, Bo Dellming rapporterar här hur livet trots allt går vidare i det katastrofdrabbade landet. Tre månader efter jordbävningen Om ett par dagar skall jag åka till jordbävningsområdet och med egna ögon se och uppleva situationen däruppe. Nu är de akuta problemen med att rädda och hjälpa de överlevande över men härefter börjar det säkert ganska långa uppbyggnadsarbetet av de förstörda städerna och samhällena på en sträcka på cirka 50 mil. Stackars premiärministern Kan! Han kritiseras från alla håll för handläggningen av denna naturkatastrof. Personligen tror jag han gjort så gott han kunnat. Det är tråkigt att se den mänskliga naturen som alltid söker att överföra skulden på andra. Nu börjar också det personliga återuppbyggnadsarbetet för de enskilda individerna som förlorat anhöriga, ägodelar, hus och arbete. Det gäller att inte förlora framtidshoppet och livsglädjen. De kristna kyrkorna i katastrofområdet har gjort en fantastisk fin insats och varit bland de första att hjälpa och dela ut mat och förnödenheter. Flera kyrkor har spolats bort av tsunamin men dess pastorer och kristna stannar kvar och arbetar frimodigt vidare med en tro som är verksam i kärlek. Den här delen av Japan räknas som det andligt sett kanske allra hårdaste området men nu berättas om hur många kommit till tro genom de kristnas vittnesbörd och kärleksgärningar. Den fina nybyggda kyrkan där pastor, Akira Sato verkar, klarade sig utan skador men ligger för nära det förstörda kärnkraftverket i Fukushima. Faran för strålning är så stor att hela befolkningen på en radie av två mil blivit tvångsevakuerade. 70 av hans medlemmar ambulerar med honom från plats till plats men de andra 80 är spridda på olika håll. Han försöker trots detta vara en god herde för alla. Det måste vara svårt för alla som har fina hus och ägodelar m.m. men inte ha tillåtelse att bo där. Häromdagen var jag hos min frisör härintill och medan han klippte det lilla hår jag har kvar berättade hans fru att både hennes far och mor och storasyster hade spolats ut i havet av tsunamin och tillhör de många vars kroppar aldrig kommer att hittas. När jag nu åker upp till dessa trakter är det min bön att om möjligt kunna bli till tröst och uppmuntran för någon eller några av alla dessa som förlorat nära och kära. Tack alla ni som ber för oss och Japan!!